Enligt Harriet Löwenhjelm

Tallyho, jag går ut i naturen och ser
alla djur, alla buskar och träd.
De är till för mitt nöje och ingenting mer,
så jag gör utan tvekan min räd.

Jag ska skjuta en varg, jag ska skjuta en björn,
tallyho, jag ska skjuta ett lo!
För de gör ingen nytta i skogarnas hörn,
på min vägg ska troféerna bo!

Men när allting är avverkat, skjutet och klart
och jag till och med skjutit ett lo
blir det plötsligt så ödsligt, så tomt och så bart.
Varför är här så tyst, tallyho..?

DN Exp GP

Annonser
Det här inlägget postades i Inrikes, Litterärt. Bokmärk permalänken.