Ensam ung planet söker*

Jag tror vi aldrig riktigt kan förstå
hur stort och kallt och ödsligt allting är,
hur goda skäl vi har för ensamheten.
Sett på lite håll är vi så små,
försumbara, vi räknas bara här.

Så hittas ett fossil och plötsligt känns
det bättre, nästan som om vi var två,
som kunde dela på oändligheten.
Nu är den tom, det ekar inte ens.
Finns det nån där ute? — Hallå?

DN AB Exp

*med hälsning till Ulrika von Knorring, som skrivit en av den svenska slamens absolut bästa dikter hittills. Läs den här

Annonser
Det här inlägget postades i Blankvers, Litterärt, Vetenskap. Bokmärk permalänken.

En kommentar till Ensam ung planet söker*

  1. Victor skriver:

    Kanonvers, Joel! Vackert!

Kommentarsfältet är stängt.