Beträffande diktatorers kläd- och inredningssmak

Att grunda ritualer (eller städer)
som om man vore världens första man
som styr med järnhand blott för att han kan,
precis som att gå runt i flotta kläder

av dyra tyger (gärna väldigt bjärta)
och fylla stora slott med hisklig ”prakt”
för att på så sätt påvisa sin makt
är tecken på att man har gett sitt hjärta

åt mörkret, så att något har förstörts
liksom hos Faust, och senare hos Kurtz*
och vem som helst kan nog bli den som byter

sin själ mot framgång, men vilken moral
lär detta oss? Att människan är skral
och ond eller helt enkelt att skit flyter?

DN DN SvD GP Exp

*Nä okej, visst. Men bokens – och Marlows – språk är faktiskt engelska.

Annonser
Det här inlägget postades i Litterärt, Sonett, Utrikes. Bokmärk permalänken.