Budgetsonett

Ett femte avdrag? Äntligen! Så skönt
att slippa fejka benbrott, kol och cancer
för att i stället vältra sig i chanser
att få ett jobb nu när det blivit lönt.

Och alla de som levt det ljuva livet
— försörjningsstöd, blanketter, annat skoj —
de erbjuds några kronor, ropar ”Oj!”
och väljer nu att jobba, det är givet.

Och vem behöver särskola, vem vill
att vårdens personal ska räcka till
när man kan få behålla två-tre hundra?

Och varför ska de anställas på riktigt?
Borg säger ”Bara näringsliv är viktigt”.
Hur så många gick på det kan man undra.

DN DN

 

Annonser
Det här inlägget postades i Ekonomi, Inrikes, Sonett. Bokmärk permalänken.

En kommentar till Budgetsonett

  1. Kritisera gärna sjukförsäkringsreformer som drabbat enskilda på fruktansvärda sätt – men ställ helst inte upp falska orsakssamband. De dåliga reformerna och den stundtals helt värdelösa resursdistributionen är ju inte orsakade av det femte, eller något av de andra fyra, jobbskatteavdragen. Det är inte så att någon omfördelat pengar från vård och omhändertagande av de som verkligen behöver det till skattesänkningar.

    Tvärtom så ökar våra skatteintäkter stadigt. Visst skulle man kanske kunna argumentera för att vi utan dessa skattesänknigar skulle haft ännu mer pengar kvar till välfärdsinvesteringar, men det finns två enorma problem med den linjen. För det första är det inte alls säkert att det hade varit så; det finns gott om dynamiska effekter i ett lands ekonomi och mycket tyder på att ett lägre skattetryck direkt kan leda till ökade skatteintäkter (vilket ju tycks vara vad som skett i Sverige.)
    För tjugofem-trettio år sedan gjorde vi en liknande resa åt motsatt håll – med lägre intäkter och mindre välfärdsresurser trots ett hastigt stigande skattetryck.

    För det andra – och förmodligen viktigaste – så missar man helt det största problemet om man väljer att ensidigt eller primärt klaga på skattesänknigen. Då problematiserar man faktumet att det kanske, kanske finns mindre pengar i systemet än det kunde funnits – men man missar helt problemet med att systemet har större resurser än tidigare och att de ändå inte räcker – vilket torde innebära att de används på fel sätt.

    Kritisera det som kritiseras bör – annars är det lätt hänt att vi fastnar i ett slentrianmässigt höger-vänster-käbblande som varken förklarar något eller hjälper någon.

    I övrigt en fin och läsvärd blogg 🙂

Kommentarsfältet är stängt.